söndag 22 november 2009

övertro på gamla meriter

Efter order från högre makter följde jag med på ett pass på lyxgymmet (får träna gratis i två veckor) och jag har aldrig, aldrig varit på aerobics. Jag tror det var det vi var på.
Efter att i halva mitt 23åriga liv varit skolad i klassisk balett och konståkning så trodde jag att jag nog hade någon form av koordination och vighet kvar. DET hade jag inte. Jag är så färgad av baletten och konståkningen att så fort vi flaxade med armarna, sparkade med benen eller gjorde nått skutt var min ryggrak, mina fingrar i den rätta positionen och benen var sträckta (dvs så sträckta som jag kan få dom this days). Detta ställer till problem, jag såg ut som en skuttande spagetti med konstig hållning på händerna på ett discogolv.
Efter passet var det ett annat pass, core hette det tydligen. Man övar magen, tror jag. Jag fick mest ont i ryggen. Här trodde jag att min vighet skulle finnas kvar, men efter några (ganska många) år i vila når jag inte längre mina tår... jag fick fan ont i låren av att bara sitt på golvet med utsträcka ben.


Men det var en trevlig timme! Jag är bara lite förskräckt över hur mycket jag tappat.
Förra året sprang jag bara och det har jag inte gjort nu heller på ett halvår, så jag tittade även med vädjande ögon på mina vänner när vi tydligen skulle stanna kvar på ett pass till.
MEN, jag briljerade på avslappningsbiten på aerobics passet, då var det fina armrörelser och mjuka skutt åt sidan.

Jag hoppas på att kunna gå och se på balett i vår. Jag tror jag vet en som kommer vilja följa med.

lördag 21 november 2009

how do the angels get to sleep, when the devil leaves the porchlight on



fredag 20 november 2009

En försluten tår

Jag hade helt glömt bort den tiden då jag lyssnade på Caruso, tills igår.



Se me había olvidado el tiempo cunado escuché a Caruso, hasta ayer.

tisdag 17 november 2009

Att ha tid

försöker hinna med allt, hinner i alla fall inte med så mycket som jag vill (eller borde). frukost, plugg, lunch, söka bostad, social umgänge (har jag hört att man måste ha) och sova.

hittar inget boende i storstaden.

har fortfarande ekonomikursen i ryggen och den nya kursen i fullgång... bla bla bla, tjat, tjat, tjat.
Jag borde liksom bara take a chill pill och njuta av min praktikplats, inte hänga upp mig över att prestera på Mitt låtsas Universitetet (hohohoho, så fyndig jag är).

idag nästan 4timmars plugg....vart fan gjorde jag av resten av tiden??? S U C K

söndag 15 november 2009

ref.

Har haft en bra helg. I fredags lämnade jag in ett skämt till hemtenta och hade redovisning (hemtentan bestod av att läsa 20sidor och typ skriva två sidor om det, samt att det är 35% av slutbetyget????). Sedan såsade jag runt i mitt lilla boende och somnade.

Lördagen bjöds det på konsert, jag blev nostalgisk och gubbig.

Idag har jag sovit för länge och ägnat cirka 2h30min åt ekonomistyrningen.

Imorgon måste jag back on track med Metod kursen... tyvärr måste jag ringa till skräddaren för dom hade glömt sy dit en inneknapp.
Hatar att jag typ tycker det är jättejobbigt att ringa och säga det. Vilket får mig att undra hur jag ska kunna ta mig upp på stegen i framtiden.

Jag skriver det här inlägget för att jag har tittat mina x-antal minuter på megavideo och måste vänta. Jag tittar på en spansk serie som heter Cuéntame como pasó. Det handlar om en familj och i första säsongen (som jag fortfarande är på) är året 1968 och det är ju stora förändringar i hela världen. Detta märks även i Spanien, dock MYCKET mindre (Franco dör ju inte förens 1975), men även Spanien tvingas till att bli lite modernare (det sägs ju att Franco blev lite mjukare de sista åren, fast när hans poliser är på gatorna kritiserar ingen makten).
I alla fall så är det sonen Carlos som berättar tillbaka till då han var 8år 1968. Det är smart och fint. Ibland är det lite väl gölligt, stereotypt etc. Men jag lär mig spanska och lite samhällshistoria.

Mitt nya sällskap (moroten) om kvällarna:

torsdag 12 november 2009

Para Suecia

Joder! Suecia, querida amiga, por que te odio cuando estoy cerca?
Ahora lo veo todo, la gente racistas (pero escondrijos,lo peor), el nuevo gobierno que ha quemado el "hogar de todo el pueblo" (nombre acuñado por los socialdemócratas para designar el Estado benefactor (o de bienestar) sueco) ... hay más, pero otro día, estoy cansada y me haces triste.

Oye! Suecia, tus putos nubes que pintan mi día en gris, QUE SE LARGAN! Estoy cansada de desperatar y es oscuro, durante el día es gris y a las 15:10 empieza la puta puesta del sol (que sol???).

Suecia, te quiero en la distacia.

onsdag 11 november 2009

dimmiga ögon

Har inte sovit ordentligt med timmar sen i lördags. Ögonen har inte fokuserat på två dagar.

I morse blev jag immun mot svinflunsan och min arm e typ borta och jag har ont överallt.

Jag gillar Metod B kursen, äntligen lite ordning på Mitt "universitetet", äntligen något som har något att göra med akademiskt tänkande.
Bestämde mig för att skriva hemtentan själv, orkar inte grupparbete.

Jag är lyckligast i Sundsvall just nu.
1. för att jag kommer få bo i Stockholm i nästan tre månader.
2. jag är en bit på vägen till min dröm.



Snön faller dag. Och A ska fira jul med mig i kronan.